Det finns i allmänhet fyra bearbetningsmetoder för svetsade titanrör:
Pressat och svetsat titanrör
Jämfört med "räkor" med flera sömmar, har detta titanrör färre svetsar, men pressningsprocessen är mer komplicerad, kräver ett stort antal formar, förbrukar fler material och processer. Svetsarna kommer också att påverka korrosionsbeständigheten och utseendet är inte idealiskt.
Multi-svetstyp (allmänt känd som "shrimp waist"-typ) titanrör
Dess bearbetningsteknik är komplicerad. Den skärs vanligtvis i flera sneda sektioner och svetsas samman, eller så expanderas plattan till flera sektioner och sedan rullas och svetsas den. Denna metod har mycket skrot och ett stort antal svetsar. Svetsen kommer att kraftigt minska korrosionsbeständigheten, lätt att läcka och utseendet är dåligt. Den inre ytan är en vikt yta, vilket ökar rörledningens transmissionsmotstånd och ökar erosionskorrosionen på baksidan, vilket minskar livslängden.
Stämplat titansvetsat rör
Utseendet på detta titanrör tycks inte skilja sig från det skjutna titanröret, men bearbetningstekniken är att stämpla rörämnet i stämplingsmatrisen på stansen. Under formningsprocessen dras baksidan av titanröret och tvingas bli tunnare. Den inre rörväggen komprimeras och förtjockas, vilket resulterar i ojämn väggtjocklek eller skrynkling. Dessutom utsätts baksidan av titanröret för erosion och korrosion under användning. Eftersom den bakre väggen är tunn och utsatt för för tidig skada, minskar rörledningens totala livslängd avsevärt.
Gjutet titanrör
Även om det är ett sömlöst titanrör, matchar inte väggtjockleken (minst 5 mm) rörets väggtjocklek (2 mm~4 mm), vilket ökar transmissionsmotståndet och ytfinishen är dålig. Ännu viktigare, det finns ett stort antal defekter som porer orsakade av tillverkning inuti, vilket allvarligt påverkar korrosionsbeständigheten och livslängden.
